Krönika - Ännu en filmfantast.
Av: Elin Abrahamsson Nelin.
Lejonkungen var en av dom värsta filmerna jag visste av när jag var yngre.
Allt från Rikard Wolffs
raspiga röst till Mufasas högljudda rytande.
Lejonkungen var alltså femåriga Elins...
More
Krönika - Ännu en filmfantast.
Av: Elin Abrahamsson Nelin.
Lejonkungen var en av dom värsta filmerna jag visste av när jag var yngre.
Allt från Rikard Wolffs
raspiga röst till Mufasas högljudda rytande.
Lejonkungen var alltså femåriga Elins värsta mardröm,
ändå kunde jag inte låta bli att titta på den.
Fler gånger än jag orkar räkna tryckte jag upp mig i den
äckligt kalla skinnsoffan hemma i vår lilla trea tillsammans med mamma eller någon av syskorna
och tryckte ner naglarna i deras armar medan tårarna panikartat rann ner för mina kinder, men det
var inte fören jag blev äldre som jag slutade gråta av rädsla, och lät tårarna rinna på grund av
Mufasas död.
Då var inte längre lika skrämmande med lejon, höga rytande och skrattande hyenor,
utan döden blev en sorglig faktor.
Några år senare fick jag se Star Wars för första gången.
Jag satt nu i en ny soffa med en exalterad
pappa som inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Hans lilla flicka skulle se Star Wars för
Less
